Nytt besked från läkaren
Två dagar innan jul får jag ett landstings brev hemskickat.
Första tanken är att det är provsvaren och att de är negativt.
Ja mycket riktigt. :(
Mina levervärden har höjts sen jag slutade med cellcepten.
Så nu är jag uppe på 10 mg igen.
Jag som var så glad att jag kunnat gå på 5 mg i 6 månader ju.
Får bita i de sura äpplet och kämpa vidare.
Skam den som ger sig va?
God fortsättning på er :)
Kram
Nillan
Vill Önska Er..
tålamod med mitt ojämna bloggande, just nu har jag ingen insperation till att blogga :(
kommer väl så till alla bloggare någon gång, eller?
Vill även passa på att önska er alla där ute,
En God Jul & Ett Gott Nytt År :D
Ha de bra.
Kram
Nillan
Vakna!
Inse att man kanske inte ska satsa på obligationer som endå bara går med brakförluster medan alla arbetare som är på "golvet" får slita som djur för att spara in pengarna.
Eller att kommunen kanske inte ska ge massa pengar till Byggebo som ändå inte klarar av att gå plus någon gång. Hur det är möjligt förstår jag inte, hyrorna är svin dyra och renoveras sällan upp.
Våga istället satsa lite på att lyfta stan och få folk att vilja bo här istället för att mer eller mindre vilja fly så fort man kan, typ redan vid val till gymnasiet där folk hellre väljer Kalmar eller Växjö som pluggstad.
Hade jag inte fått jobb dirket efter gymnasiet så hade jag säkert med tagit större chans att komma från stan, plugga på annan ort.
Jag valde att stanna för jag slutar nog aldrig hoppas på att Oskarshamn faktistk kan bli en rolig stad att bo i.
Där folk faktiskt vill stanna till för att kolla i affärer (som inte är överstökat på 10 min)
Nu har kommunen lyckats och gå 100 miljoner back för obligationer... Ni kan läsa mer om det på ot.se
Ha de bra.
Kram
Nillan
Svenska hjältar....
Satt och läste aftonbladet och då kom en liten artikel om "Svenska hjältar" upp.
Brukar alltid gå in och läsa för det finns så mycket att läsa om, som man missar i sin trygga vardag.
En artikel jag fastnade för var om Emelie, 24 år, från Göteborg.
Ni kan läsa artikeln här.
Vi lever ju faktiskt tryggt här i Sverigen där vi har rätt till skola, vård och bostad.
Där det flesta barn har ett tryggt hem att växa upp i, ihop med sina föräldrar.
Dessa barn har inte haft denna tur.
Tycker det är starkt av personer, som Emelie, som vågar göra något åt detta.
Jag drömde om de som ung, men vågade aldrig ta steget :/
Varför?
Ja de kan man ju undra.
Jag valde att jobba med människor här hemma för att släcka den drömmen lite, men den växer sig ju kvar, drömmen om att åka iväg och hjälpa barn på annan kontinent.
Fast jag trivs här hemma.
Vi borde genom bidrag eller liknande kunna hjälpa annat folk att klara sig bättre.
Hjälpa bland annat dessa barn till vård och skolundervisning istället för att dö unga för att de inte får rätt vård eller rent vatten att dricka.
Ha de bra.
Kram
Nillan
Ett inlägg tillägnat...
.. min mamma!!
Jag beundrar min mamma enormt.
Året var 1994 då hon blev ensamstående mamma till tre barn i åldern 12, 8 & 5 år. Pappa lämnade oss helt oväntat och allt för ung. Mamma var vid denna tid heltidsjobbare samt att hon hade hästuppfödning, hundar och hus att sköta. Tufft? Jo det måste det varit.
Jag har inte alltid varit jätte snäll mot min mamma :-( En trotsig tonåring. Som var tvungen att säga emot.
Mamma hittade en ny karl efter 1,5 år typ. Inte populär hos någon av oss barn då han ville ha pappa rollen, vi hade ju faktiskt en, han fick bara inte vara hos oss tillräckligt länge :-(
Denna karl levde med oss i ca 4 år. Under denna tid hade mamma sålt av de flesta hästarna, vi hade köpt en gård i Östrahult (ligger mellan Vena & Kristdala) med hästar, hundar, får, katter och så småningom kom det lite koifiskar. Mamma jobbade fortfarande heltid. Han hade lite problem med drickan och dom skiljdes.
Vi flyttade tillbaka till stan 01, vi var då 19,15,12.
Mamma har uppfostrat tre barn själv, jobbat heltid och gjort de bra, riktigt bra om jag får lov att säga det.
Jag beundrar ensamstående föräldrar som klarar ut att uppfostra barn själv.
Mamma har i daxläget två lastbilschaufförer och en omsorgsassisten bland barnen.
Hon har lärt oss saker som man som vuxen borde kunna och alltid litat på att vi klarar det vi tar oss an. Alltid varit stolt mamma :-)
Så mamma, jag är stolt att vara din dotter och beundrar dig som rett ut att vara heltidsjobbare med oss tre barn att ta ansvar för. Det jag vill säga med detta inlägg är att jag älskar dig <3
Till alla er därute.
Ta vara på era nära och kära. Livet är för kort för att vara osams.
Ha de bra.
Kram
Nillan
